Ljusa timmar och ljumma kvällar lockar ut Sorgenfriborna. Men när mörkret faller drar sig en del för att vara utomhus – om de inte är medlemmar i den bosniska kvinnoföreningen Sedef förstås.

De avslutar alltid sina torsdagsträffar med att gå en runda i området.
– Ord öppnar alla dörrar. Vi måste våga mötas och lära känna varandra, säger Ramiza Karamehmedovic, en av de drivande bakom den aktiva kulturföreningen.

För fem år sedan fick föreningen sin lokal på Sorgenfrivägen av MKB. De rosa väggarna målades om och möbler skänktes från olika håll. Här möts kvinnor i alla åldrar, ibland tillsammans med sina barn, vilket den lilla lekhörnan skvallrar om. På väggarna hänger vackert virkade dukar, målningar och foton från år av gemensamma utflykter.
– Vid det här bordet har det fötts många idéer, konstaterar Ramiza.

– Bland annat att vi ska promenera tillsammans i vårt område, för att visa att Sorgenfri är en plats för alla.

Om man ser och känner igen varandra i ett område, till och med hälsar, så känner man sig automatiskt tryggare.

Förälskad i Sorgenfri

De kloka tankarna har Ramiza och hennes vänner i Sedef med sig när de promenerar genom de klassiska Malmökvarteren i Sorgenfri, kända för många som författaren Mary Anderssons födelsekvarter.
– Vi hörs och syns när vi är ute och går, för vi skrattar så mycket! Jag tror att det är många som känner igen oss nu, och förhoppningsvis känner sig lite tryggare.
Just trygghet är viktigt för Ramiza, något hon är säker på att hon delar med alla i området.
– Vi ska bara vara öppna och lite mer nyfikna på varandra. Jag är förälskad i Sorgenfri. Allt är bra här, just tack vare människorna som jag har lärt känna.

Människorna gör området

Ramiza har lärt känna många människor i Sorgenfri. Först som nyinflyttad genom att helt enkelt baka bullar och bjuda in de närmsta grannarna. Men kanske främst genom sin nyfikenhet och genom sitt engagemang i Sedef med alla olika aktiviteter i området.
– Vi brukar medverka på Gallerinatten och hälsar alla välkomna till vår lokal. Vi har varit med i arbetet med att utforma Mary Anderssons lekplats som invigdes förra året. Vi lagar mat tillsammans och arrangerar studiecirklar i vår lokal, räknar Ramiza upp.
– Det är vi som bor här som gör området, och vi är alla människor, eller hur? Människor behöver varandra. Vi kan ses under trädet där borta, fika och njuta av våra ekologiska odlingar.

Text: Camilla Westemar
Foto: Urszula Striner